Emo

Jag har insett att den här bloggen börjar te sig lite emo-istiskt!!

Men jag känner mig helt hopplös! Känns som att vad jag än gör så kommer det mer och mer och mer och mer och mer att oroa sig för. MER OCH MER OCH MER OCH MER OCH MER....

Det är som ett straff för att jag har mått så bra så länge. Det har varit typ rött ljus för allt skit i mitt liv och nu när det blev grönt släppte trafikstockningen och skiten bara kör över mig som ett mosat kadaver vid vägrenen.

Jag tror jag bygger upp en ångestattack! Jag MÅSTE komma härifrån. Allt annat är inte här hela tiden iaf! Visst sitter det och gnager konstant... men det tränger sig inte på och vill ge mig mer problem. De andra problemen är som godartade tumörer, men som sitter på känslig vävnad så att de inte kan tas bort.... mammas påträngande beteende är som en cancersjukdom som ständigt sprider sig till nya ställen när man äntligen tror att det är bra.

Kommentarer
Postat av: malin

du är så fin katinka!

2008-03-09 @ 20:53:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0