Kärring!
Idag har jag varit ganska trött... seg allmänt! Detta skrev jag (som bevis på detta) på ett kvitto mellan kunder när jag satt i kassan på ICA:
"En tant och hennes gubbe var här. Jag sa 'hej', gubben sa 'hej'. Tanten lyfte på ansiktet och tittade på mig och skrattade till... 'är jag så rolig att titta på?' (tänkte jag) Sedan tappade hon en peng... kärringen."
Ööööh... jag känner mig irriterad på äldre väldigt ofta just nu. Jag ska ge mina anledningar:
1) Gubbarna ska alltid svara på frågan "vill du ha kvittot?" med, "nä, det kan du få av mig" och flina lite skälmskt som att de tänker "nu var jag allt lite busig!". Och då är det - i manus skrivet - jag som ska svara (också lite busigt) "tack så mycket" med fejkglimten i ögat.
2) Fast de kan också svara med "jaa... jag måste hem och redovisa för frugan" med ett exakt lika skälmskt leende.
3) Tanterna ska alltid utveckla sitt svar - om de vill ha kvittot - med "ja, jag kan ta det... det är bra att veta var man har gjort av pengarna", samma person kan handla av mig tre gånger på samma dag och så säger hon det varje gg. Visst, det låter inte så farligt. Men de säger det som om de försöker få mig att förstå att det inte är pga att de inte litar på mig som de vill ha det.
4) Sedan finns det faktsiskt en eller två kärr... ehm, tanter som hela tiden "glömmer" att ta en kasse när det är jättelång kö och säger "oj, då... nu glömde jag ju kassen" och låtsas leta efter plånboken. "Hur mycket kostar en?" Sedan säger jag "nämen, det är okej... du kan ta en bara". Tror du att de ser tacksamma ut. Nä de bara fiskar upp handen ur väskan och spatserar bort och tar - ogenerat - en drös med kassar! En gång sa jag "1,50 tack", tanten svarade med att irriterat dra upp handen ur väskan och säga "jag tar en fryspåse istället".
5) Sedan har vi tanterna som totalt ignorerar kön som slingrar sig långt bak bland godishyllorna och väntar hela långa tiden medan jag slår in varorna. Bara står och tittar. Sedan när jag säger hur mycket det kostar, då går de runt kassan och ställer sig längst ner, hiver upp fetingväskan på bandet och börjar sitt eviga sökande efter en plånbok. Plånboken höjs långsamt upp i luften av en hand som har fastnat i någon slowmotionrörelse som om luften var gjord av gröt. Sedan fattar hon tag om blixtlåset - fortfarande helt ogenerat efter att ha fixat iordning innehållet i väskan till perfektion - och stänger väskan, prydligt! Hon ställer sig framför mig, ler inte, ser mig inte i ögonen, låtsas INTE om kön, gräver fram glasögonen ur den tantbulliga bröstfickan och öppnar sin plånbok. "Hmmm..." låter det i en nyans av slött du aldrig har hört maken till. Efter otaliga suckningar och högljudda funderingar på om det var nåt mer "undrar om jag inte skulle gå bort och hämta en ost... har ni ingen grädde kvar på lagret? Hmmm... äsch... jag får ta det någon annan gång...." En paus medan hon väntar på att jag ska protestera. Jag säger "Ja... vi har ju öppet imorgon med" och ler fånigt. Hon grymtar och erkänner sig slagen. Hon får äntligen fram ICA-kortet med sina knöliga, fula rödmålade häxnaglar. Drar den låååååångsamt genom kortläsaren. "Du får nog ta och dra lite fortare" säger jag när skärmen upplyser om "kort oläsligt". Nu drar hon så att vinden viner och kassan knakar. Jag handgripligen sliter kortet ur handen på människan och drar det i kassan. *Blip* så var det klart. Nu ska hon bli av med smågruset bara... "hur många 50öringar går det på 356 kr?"
6) Livsfarligt lång kö: "Ett ögonblick bara... jag glömde skinkan". *Haaaas*haaaas*haaaaaaas*haaaa....* Bokstavligt talat 3 minuter senare. *....aaaas*haaaaaaaas*haaaas*. Tanten är tillbaka med skinka, ägg, ost, sallad och purjolök. Generad? NÄÄÄ!
7) Saknaden av syn: ICA-kortet är framme. *Shwoop*. "Gick det?". På displayen för kortläsaren står det mitt framför tanten - som t.o.m. dragit på sig läsglasögon för att slå in koden - antingen: "bonus registrerad" eller "kort oläsligt". Men tantens rynkiga ögonfranslösa öga ligger fast vid mina... lite vickande som vattnet runt en segelbåt, men ändå fästade vid mina. Inte orkar hon bespara mig besväret att säga "ja" tre gånger (mycket tydligt) för att hon hör sämre än hon ser, nä... hon ska prompt fråga!
Nu ska jag inte skriva mer. Då kommer aldrig någon vilja prata med mig igen. Jag tycker om tanter och farbröder... men jag blir bara såååå.... ARGH! För mycket av det goda...?
Pussar och kramar!!!
"En tant och hennes gubbe var här. Jag sa 'hej', gubben sa 'hej'. Tanten lyfte på ansiktet och tittade på mig och skrattade till... 'är jag så rolig att titta på?' (tänkte jag) Sedan tappade hon en peng... kärringen."
Ööööh... jag känner mig irriterad på äldre väldigt ofta just nu. Jag ska ge mina anledningar:
1) Gubbarna ska alltid svara på frågan "vill du ha kvittot?" med, "nä, det kan du få av mig" och flina lite skälmskt som att de tänker "nu var jag allt lite busig!". Och då är det - i manus skrivet - jag som ska svara (också lite busigt) "tack så mycket" med fejkglimten i ögat.
2) Fast de kan också svara med "jaa... jag måste hem och redovisa för frugan" med ett exakt lika skälmskt leende.
3) Tanterna ska alltid utveckla sitt svar - om de vill ha kvittot - med "ja, jag kan ta det... det är bra att veta var man har gjort av pengarna", samma person kan handla av mig tre gånger på samma dag och så säger hon det varje gg. Visst, det låter inte så farligt. Men de säger det som om de försöker få mig att förstå att det inte är pga att de inte litar på mig som de vill ha det.
4) Sedan finns det faktsiskt en eller två kärr... ehm, tanter som hela tiden "glömmer" att ta en kasse när det är jättelång kö och säger "oj, då... nu glömde jag ju kassen" och låtsas leta efter plånboken. "Hur mycket kostar en?" Sedan säger jag "nämen, det är okej... du kan ta en bara". Tror du att de ser tacksamma ut. Nä de bara fiskar upp handen ur väskan och spatserar bort och tar - ogenerat - en drös med kassar! En gång sa jag "1,50 tack", tanten svarade med att irriterat dra upp handen ur väskan och säga "jag tar en fryspåse istället".
5) Sedan har vi tanterna som totalt ignorerar kön som slingrar sig långt bak bland godishyllorna och väntar hela långa tiden medan jag slår in varorna. Bara står och tittar. Sedan när jag säger hur mycket det kostar, då går de runt kassan och ställer sig längst ner, hiver upp fetingväskan på bandet och börjar sitt eviga sökande efter en plånbok. Plånboken höjs långsamt upp i luften av en hand som har fastnat i någon slowmotionrörelse som om luften var gjord av gröt. Sedan fattar hon tag om blixtlåset - fortfarande helt ogenerat efter att ha fixat iordning innehållet i väskan till perfektion - och stänger väskan, prydligt! Hon ställer sig framför mig, ler inte, ser mig inte i ögonen, låtsas INTE om kön, gräver fram glasögonen ur den tantbulliga bröstfickan och öppnar sin plånbok. "Hmmm..." låter det i en nyans av slött du aldrig har hört maken till. Efter otaliga suckningar och högljudda funderingar på om det var nåt mer "undrar om jag inte skulle gå bort och hämta en ost... har ni ingen grädde kvar på lagret? Hmmm... äsch... jag får ta det någon annan gång...." En paus medan hon väntar på att jag ska protestera. Jag säger "Ja... vi har ju öppet imorgon med" och ler fånigt. Hon grymtar och erkänner sig slagen. Hon får äntligen fram ICA-kortet med sina knöliga, fula rödmålade häxnaglar. Drar den låååååångsamt genom kortläsaren. "Du får nog ta och dra lite fortare" säger jag när skärmen upplyser om "kort oläsligt". Nu drar hon så att vinden viner och kassan knakar. Jag handgripligen sliter kortet ur handen på människan och drar det i kassan. *Blip* så var det klart. Nu ska hon bli av med smågruset bara... "hur många 50öringar går det på 356 kr?"
6) Livsfarligt lång kö: "Ett ögonblick bara... jag glömde skinkan". *Haaaas*haaaas*haaaaaaas*haaaa....* Bokstavligt talat 3 minuter senare. *....aaaas*haaaaaaaas*haaaas*. Tanten är tillbaka med skinka, ägg, ost, sallad och purjolök. Generad? NÄÄÄ!
7) Saknaden av syn: ICA-kortet är framme. *Shwoop*. "Gick det?". På displayen för kortläsaren står det mitt framför tanten - som t.o.m. dragit på sig läsglasögon för att slå in koden - antingen: "bonus registrerad" eller "kort oläsligt". Men tantens rynkiga ögonfranslösa öga ligger fast vid mina... lite vickande som vattnet runt en segelbåt, men ändå fästade vid mina. Inte orkar hon bespara mig besväret att säga "ja" tre gånger (mycket tydligt) för att hon hör sämre än hon ser, nä... hon ska prompt fråga!
Nu ska jag inte skriva mer. Då kommer aldrig någon vilja prata med mig igen. Jag tycker om tanter och farbröder... men jag blir bara såååå.... ARGH! För mycket av det goda...?
Pussar och kramar!!!
Kommentarer
Postat av: Johan
tjänar ni några penagar på dessa männsikor? annars är det ju bara att ta kort på dem å sätta upp störa röda förbudsskyltar med dem :D
å jag skäms lixom om jag handlar utan att störa 2 gånger samma dag? har folk inget annat för sig än att störa? :S
Trackback
