Katinka - La Vraie

... when my right knee didn't look like a hippo from USA

Låg vaken långa perioder inatt för att det smärtade så mycket i njurtrakten och knävecket(?). Detta var för andra natten i rad och jag har känt av smärtan långt innan, om än inte såhär starkt. Så runt 1330 tiden begav jag mig mot Hôpital Saint Roch.
Jag kom in på akutmottagningen kl 14 och berättade att jag hade ont och det om min mage de senaste veckorna osv. Klockan 1510 hade följande hunnit hända:

1) Jag läggs på en sjukbädd (sköterska nr 1)
2) Jag får ett sjukhusarmband
3) Jag rullas in på en avdelning
4) Jag får ett eget rum
5) Jag får byta om till sjukhuskläder(!) (sköterska nr 2)
6) Jag får täcke(!!) (sköterska nr 3)
7) Jag får prata med en läkare (läkare nr 1)
8) De tar 5 rör med blod (sköterska nr 4)
9) De tar ett urinoprov

Sedan låg jag där till runt 17-tiden och får veta att det är inget fel med mina njurar. Det känns ju bra! :D Men varför gör det ont då? Får se hur det känns inatt


Väl hemma firade jag med två soja- och havrepannkakor med stekt grönsaksblandning.

I förrgår började jag äta betakaroten för att ta hand om mina solutslag. På kvällen löpte min mage amok och sedan dess har allt jag ätit kommit ut igen, express delivery. Är alldeles kall och skakig och svag. Tror det är betakarotenen för när jag gjort research på olika forum osv så kom det fram att många blir helt körda i magen av tabletterna.

Har iaf sprungit på toaletten hela natten och nu ligger jag hemma och kurerar mig. Efter ca 2 timmar av att komma överens med mig själv om jag ville resa mig ur sängen eller inte så gick jag ut i köket och kokade en egen blåbärssoppa (finns inte i Frankrike vad jag har sett) på vatten och blåbärssylt. Blev rätt gott :)

Nu blev jag alldeles matt. Dags att vila fingrarna

1 timma springtid. 8 min springa och 2 min gå. 10 sista min springa.
Tot springtid: 50 min
Tot gåtid: 10 min

Aldrig varit så svettig och slutkörd i hela mitt liv!!!

Jag är fan grymmare än jag någonsin trott!! Springa 7 min, gå 3 min i 1h. Sista 10 minuterna sprang jag helt och hållet (uppförsbacke t.o.m). Sprungit 45 min alltså idag. Dags att räkna ut sträckan. Trumvirvel.... bbrbrbmmmmm...
Resultat: 8,85 km
Hahahaha, undrar hur fel eniro räknar egentligen. förra ggn när jag sprang/gick 5/4 min så kom jag 9,36 km enligt eniros avståndsräknare... Känns otroligt att jag skulle kommit kortare när jag sprang en större del. Det måste finnas nån avståndsmekanism att köpa (om man inte har iPhone).


Mina rump-show-off-byxor. Hahaha! Som stringbyxor!!!

Followup: 9,36 km joggade/gick jag!!! WOHOOOOO!!!!

Såhär slut var jag när jag kom hem...



... men såhär glad var jag!!!

Jag sprang 5 ömsom gick 4(!). Det är en förkortning av gåtiden av en minut per period!! Var ute 56 min ... det bliiiir:
37 min spring (sista sprinten var 7 min)
19 min gå (en period var 3 min)

PROGREEEEEEEEESS YES!!!!!

Joggingrutten är inte så illa den heller. Särskilt inte i solskenet (missuppfatta mig inte nu, jag pratar om naturen - ingenting annat!)

Jag är lite sådär nybörjarfrälst. Som alltid med mig oroar jag mig för att frälsningen ska försvinna. Hope not. Idag var jag iaf ute i en timme. 5 minuter jogga, 5 minuter gå om vartannat. Helt perfekt. Känner mig typ som en ny människa... nåja - nästan iaf. Mmmmm!!! Började med vindjacka och avslutade i bara linne. Underbart. 18 grader i april

Igår var min första lediga dag sedan måndagen innan. Jag följde med David lite överallt och tittade på innebandyklubbor. Mysig dag, fint väder. Åkte nedcabbat.

I sista butiken märker jag att jag har en ring av prismor som pulserar framför mina ögon. Typ lite som när man har tittat in i en lampa för länge fast konstigare.

Jag blundar med vänstra ögat för att se om ringen ligger på högra ögats näthinne - det gör den. Men den ligger även på vänstra ögats näthinna eftersom jag ser den när jag blundat med högra ögat också.

Ringen blir störra och större och liksom flyttar sig längre och längre ut i synfältet.

På vägen därifrån i bilen så börjar kanterna i synfältet bli suddiga och jag börjar känna mig lite snurrig.

När jag stiger ur bilen på min parkering så kan jag inte fokusera på någonting förutom marken runt mina fötter. Allt framför och runt om mig är en flytande massa med fettfläckar.

När jag kommer in i mitt kök så kan jag inte se någonting åt sidan, det är liksom borta. Inbäddat i en fettfläck dit mitt synfält inte kan nå.

Efter vatten och russin - för att tillgodose eventuellt vatten-/sockerbehov - tar David med mig till sängen och får mig att vila.

Efter ca 10-15 min (minns inte så noga) så kan jag se igen. Bara lite snurrig och med en lätt huvudvärk.

David var gullig och gjorde middag medan jag lydigt satt och tittade på.

Men shit, vad VAR det som hände liksom. Stresssymptom? Trodde jag hade drabbats av akut blindhet eller någonting :S

Det gick bra! Åt en skål mjölk med flingor vid hemkomst :D

"... när Du sitter vid personaldatorn!
Det är så lätt hänt att spilla på tangentbordet
och då slutar datorn att fungera."

Detta är det som står på en liten laminerad lapp högst upp på skärmen här på jobbet. Är så charmigt att man inte stannar vid att man inte ska spilla på tangentbordet utan att man ytterligare förklarar anledningen att det går sönder då ^_^

Har kört på en ny sak nu för att se om det dämpar mina svåååååååååra mat cravings som jag har på kvällarna. Imorse åt jag en stor skål med yoghurt och müsli, sedan två mackor till det. Till lunch åt jag en fetingmatlåda med nudlar, två köttfärs- och baconbiffar och sju stekta skivor falukorv (ifrågasätt inte blandningen - den är sammansatt av tre olika måltider) och så sallad till! Så trappar jag liksom ned matmängden mot kvällen och ser om mina cravings håller i sig eller inte.

Uppdaterar om detta senare. PUSS!!

Jag åt nyss den perfekta bananen. Men har världens magknip :( Kanske efter mitt svullande igår: 4 lussekatter och ca 15 pepparkakor. Nu ska jag typ kissa eller nåt. Ciao

Igår var jag nere på stan och fönstershoppade lite. Jag var på väg mot Täljehuset, skrivandes på ett sms. Kända vägar går man mest per automatik. Och så gjorde jag alltså. Skrev mitt sms. Såg allt runtom mig liksom lite ur ögonvrån.

Svänger in mot T-husets dörrar och så 'PANG!!'.
Från höger någonstans: "Åh, men SHIT!" "AAAH!". Jag fattade ingenting.

Ansiktet gjorde ont. Jag tittade upp och såg ingenting... eller jo, glas! Tittar åt höger och ser två tjejer på 14 titta chockerat på mig. De kommer fram till mig och frågar om det gick bra. Jag återupptar aktiv tankeverksamhet och inser plötsligt att jag har gått in med ansiktet i en glasdörr.

"Jadå, gick bara i mina egna tankar."

Väl uppe på indiska börjar chocktårar komma. Gör rätt ont, men behöver egentligen inte gråta. Är inte ledsen. Är bara min kropp som vrider på sin jävla disktrasa så att tårarna kommer varje gg jag upplever någonting obehagligt och ovant.

Tittar mig i en spegel. Visst fan har huden spruckit upp på näsknölen och ett skrubbsår framträder i pannan. Hur jävla hårt smällde jag i glasrutan egentligen? Nu gör hakan också ont. Jävla skit! Tänker: 'Hoppas det försvinner innan julfesten, eller iaf julafton... och det måste absolut vara borta vid nyår!' Och de där idiotiska mekaniska tårarna fortsätter hopa sig i ögonvråna.

Idag var jag hos tandläkaren. Efteråt frågade hon vad tandhygienisten brukade göra på mig. Jag har aldrig haft hål och hon sa att det inte var en absolut regel, men att de som inte får hål har större risk för tandlossning. Jag svarade att jag aldrig hade varit hos en tandhygienist. Vi bokade omedelbart en tid hos hygienisten för mig.

Jag vårdar mina tänder med stor omsorg. Tandborste och tungskrapa varje morgon och kväll och tandtråd varje dag utan undantag. Men idag efter att ha blivit så smått misshandlad i munnen av hygienisten känns mina tänder helt jävla fantastiska!!! Tack för det!!! att det kostade extra var det värt!

Börjar krypa upp ur mitt deppighetsträsk. Legat och läst Brontë säkert 3 timmar och nu har jag orkat mig upp ur sängen och tittar faktiskt på idol. Snart kanske jag till och med tillåter lite mänsklig kontakt och kollar om mobilen har blivit störd under dessa tystade timmar... kanske... snart... men inte än

Har precis varit på yoga. Energiyoga den här gången. Det var MYCKET jobbigare än poweryoga - det vill säga att det var jobbigare för mig. "Oj! Når du inte ens tårna?" har jag hört ett par gånger i mitt liv.

Det värsta under passet idag var när man skulle ligga på rygg och hålla benen i 90º upp i luften. Mina ben skakade så våldsamt att jag fick lov att improvisera:

Oj oj oj! Vighet och uthållighet... vad är det??

Jag är typ milt manodepressiv eller nåt

Det allra värsta som läkaren gjorde kommer nu: Vid flera frågor fick jag svaret "Titta på internet!". URSÄKTA MEN DU ÄR MIN LÄKARE!!!??? Är det meningen att man ska behandla sig själv eller!? Han bad mig till och med leta efter mediciner för hjärtklappningar SJÄLV på internet, och sedan kontakta honom för att få recept!!!! Fyfan vad jag är upprörd