Katinka - La Vraie

Idag när jag satt i kassan började en liten pojke på ungefär 5 år förklara en och annan sak för mig:

"Veeet duu!!? Det finns nyckelpigor som kommer och retas... och så flyger de iväg!"
"Jaha? Vad säger de då?"
"De säger 'NANANANA!!'"
"Oj, en sådan har jag aldrig träffat på."
"Och så finns det ormar som kramas... så man dööör!"
"Då får du akta dig för att krama en sån då."
"Aah, annars så dör man!"
"Vilka otäcka djur du har träffat på."

Här gör mamman en instickare: "Fast du har väl bara sett dem på TV va, eller hur."

"Aah, bara på TV."

<3

Man lär sig att läsa lite hur kunder tänker med sina inköp efter typ 3,5 år på ica.

Idag kom det in en man. En taxixhaufför. Ca 1.60 lång, halvflint, viss mage och glasögon. Och såklart en löst sittande taxichaufförsjacka à la prassligt träningsoveralltyg. Så, nu har du en bild.

Han handlade i självscanningens självbetalning. En chokladboll, en påse naturgodis och en banan.

Hans tankar: 'Mm, jag tar lite godis. Tar naturgodis, för det är ju nyttigt. Och så en banan... oj, vad nyttig jag är...... då måste jag belöna mig med en chokladboll.'

Ungefär så tänkte jag iaf att han hade tänkt innan han skulle handla.

Men det roliga var när han gick. Eftesom han betalar i en själbetalningsterminal så får han kvittot i handen av maskinen. Men det ville han inte ha:

Taximan: "Det får lilla fröken!"
Icawoman: "Åh! TACK så mycket."

Detta sa stora taxichauffören med sina 160 cm till lilla jag på 183 cm.

Den här tjejen har jag sett flera gånger - både i Stuvsta och i Älvsjö. Nu undrar du kanske varför jag kommer ihåg henne? Jo! För att varje gg så står hon och speglar sig nästintill desperat i busskurens rutor! Vänder och vrider på sig. Ser sig omkring hur andra ser ut, kanske undrar hur alla andra tycker att hon ser ut? Men verkligen, hon behöver slappna av :S

Ni kanske minns att jag har pratat om en tjej i en trafikväst tidigare? Jag har iaf fått nya uppgifter.
Jag citerar Anne: "Konsumpåse hade hon gjort till skjorts, Vivopåse till topp". Hon har alltså inte längre en elvaårings kläder. Hon har plastpåsar. Men flipflopsen har nog tydligen kvar iaf!

När jag var nere på stan kom en tele2-försäljare fram till mig. Vi kan faktiskt t.o.m - utan dåligt samvete - kalla det en attack! Med långa, snabba steg kom han fram till mig och sa:
"HAR DU TELE2!!?"
"Det är bra tack!" sa jag
"HAR DU TELE2!!!?" sa han igen och blockerade min väg
"JAG HAR INTE TID!!" sa jag
När jag vill få någon att fatta vad jag säger så brukar jag lägga handen på personens axel - för då lyssnar de. Men den här snubben var så sjukt lång (fatta alltså att det är JAG som tycker han är sjukt lång) och dessutom vände han sig på ett konstigt sätt att jag missade hans axel och för ett minimalt ögonblick lade jag handen på hans rumpa. FÖRSTÅ!!! JAG MISSADE AXELN OCH TRÄFFADE RUMPAN!!! Då är man lång 

Igår så gick en man på bussen mot Skärholmen från Stuvsta. Han pratade med fantasifostren som irrade runt i hans huvud. Jag undrade om han hade någon tröja när jag såg att han gick runt i jacka med bröstet bart

Han satt hela tiden och pratade hetsigt med flera olika låtsaskompisar. När den inspelade kvinnorösten upplyste om att nästa station var Heimdalsvägen skrek mannen "HÅLL KÄFTEN!!". Det var tydligen bara fantasifostrena som fick tala

Barn: "Hej!"
Jag: "Hej, hej!"
Barn: "Vad heter du?"
Jag: "Katinka! Vad heter du?"
Barn: "Lina!"
Jag: "Vilket fint namn!"
Barn: "Du har också ett fint namn tycker jag!!"
Jag: "Tack, vad snäll du är!"
Barn: "Och ditt hår är jättefint!"
Jag: "Men ditt hår är ännu finare!"
Barn: "Men jag tycker ditt hår är fint!!! Hejdå!!"

En tant satt på busshållplatsen i Älvsjö.

Hon informerade oss på hållplatsen: "Jag hade inga skosnören... så jag tog presentsnöre istället."

Man (fick kvittot av mig): "Nu ska jag kolla så du har gjort rätt!"
Jag: "Kolla riktigt noga nu så jag inte lurar dig!"
Man: "Annars ringer jag upp dig halvtolv inatt!"
Jag: "Haha! Då får du nog bara prata med städarna."
Man: "Nä, jag tänkte mer att jag spårar upp dig och ringer hem till dig."

Cigaretten fladdrar långsamt under hans tunga andningsrytm. Hans kompakta mage ligger oroväckande stilla. En flaska rosa sprit har hamnat på golvet och rullar medgörligt fram och tillbaka över tåggolvet - alltid för att lydigt stanna vid hans fötter. Systemetkassen sticker fram ur väskan och säger "Gissa vad som ligger i mig!".

Medan han sover sitter jag - den hemska omedmänniskan - och knäpper bilder på honom... men, hur skulle jag kunna låta bli?

I torsdags när jag skulle hem från jobbet och var vid 23-tiden på Älvsjö station så... ja, jag visar först!


Det var en rysk tjej med sin bångstyriga pitbull. Den ryckte jättehårt i kopplet så hon nästan ramlade omkull och ville inte sluta rycka så hon stod där och drog och drog och så snurrade hon runt hunden flera flera flera varv i luften nån dm ovanför golvet. Som en propeller flög hunden runt hennes fötter. Hon var jättefrustrerad och pratade frustrerat uppgivet halvt skrattande med sin pojkvän som inte gjorde någonting för att hjälpa till.

Iaf! Det som var störande var de andra på stationen!


De satt och glodde som fastklistrade. Och hon fortsatte rodnande med sin lilla hundsnurrarshow. De skrattade när hon skrattade... fattade inte alls de sociala koderna att hon skämdes.

Jag har fått en ny stalker på ICA! Han skrämmer verkligen mig för han blir närgången och bryter på tyska så man MÅSTE lyssna nära för att höra vad han säger... och så ler han hela tiden med ALLA tänder... alla skitiga äckliga hemska gräsklippartänder!!!

Han kommer upp med sitt ansikte jättenära mitt och berättar att han tar sina munkar med fyllning - 5 för 30 kr - och så går han hem och tar två av dem och ska äta. Men han har förberedelser. JO!! Han tar bacardi, vatten och socker och blandar i en kastrull och så häller han upp det i en skål och lägger de två munkarna i lösningen... först den ena och sedan den andra och låter dem suga upp vätskan.

Medan han berättar detta gör han en rörelse - med jämna mellanrum - så vidrig att jag bara villa kasta mig ner bakom kassan och darra i fosterställning. Han tar tummen och pekfingret och håller dem i luften om strupen - som han spänner ut till full kapacitet så att årdrorna darrar -  och så gör han ett ljud!! Ljudet låter lite som en orm... han drar hackigt in luft med tungan och sedan slickar han sig om sina fnasiga likläppar med den äckliga spetsiga ödletungan.

Igår kom han fram till mig när jag inte ens satt i kassan. Jag var på väg till kassakontoret och så ler han mot mig och står rakt framför dörren. Det går inte att ignorera. Jag ler och säger hej och låtsas ha bråttom. Men han står kvar. Han lyfter på huvdet mot mig och öppnar sina käftar för att släppa ut sörjan som på vissa planeter kallas meningsbyggnad.

- "Vad ghfeilgwg elgfw?"
- "Vad klockan är??" frågar jag
- "Nej nej nej! Vad heter du?"
- "Katinka" förbannar min namnskylt... annars hade jag hetat Lisa eller Anna eller nåt
- "KKKATINKKA!! Din hååårfärgg... den är så fin!! Du passar så braaa i denn............"
- "Tack." Ler, går runt honom och kastar mig in på kassakontoret.... HJÄLP!!!

Hahahaha! Det var en kille på stan som arbetade med SAK. Det handlar om att ge afghanistanier en chans till en framtid. Jag gick med på att skänka 50 kr i månaden! Så lite liksom! Iaf så skulle han ringa vid åtta för att få mitt kontonummer. typ 10 min efter att han hade ringt fick jag ett sms:

"Tänkte bara säga att du var så himla söt =)"

Okej, nu ska jag berätta! Haha! Det var väldigt roligt det som hände, hur oseriöst det än må ha varit. Först gick en kille i 23årsåldern förbi mig där jag satt i kassan. Rätt snygg. Han gick förbi mig IN i affären och kollade på filmerna.

Snygg

"Hej" sa han.
"Hej" sa jag.

Efter typ en kvart kommer han till min kassa med sin kompis, också runt 22-23 (tror jag).

Mössan

De står i kö ett tag men så fort jag vänder mig från kunden innan och ser på dem säger Mössan högt och invant:

"Hej, Katinka!"

Först blir jag överraskad och granskar honom om jag kanske känner honom... men så kommer jag på att jag har en namnskylt och svarar:

"Hej, hej!!"

Han säger på en gång utan någon tvekan:

"Jag älskar dig!! Vet du det?"

Jag ler och säger:

"Jaså!?"

Han frågar:

"Älskar du mig?"

Jag funderar snabbt ut ett svar:

"Haha!! Jag tror inte att jag känner dig tillräckligt väl!!"

Han envisas:

"Men du skulle du KUNNA älska mig!!?"

Jag skrattar:

"Haha!! Jaadu...!?"

Han envisas mera:

"Men finns det en chans att du skulle kunna älska mig???"

Jag inser att jag får säga nåt... han kan väl ändå inte mena allvar... eller...? :P

"Haha!! Det skulle jag säkert kunna göra!"

Sedan babblar vi om nåt jag inte kommer ihåg och jag råkar säga nåt så att Snygg tycker att vi mobbar honom,

När de ska gå säger Mössan:

"Men Katinka!!! Kom ihåg att jag älskar dig!!!"


Mössans kvitto

Juste!! Häromdagen när jag satt på bussen mot jobbet från Flemmingsberg så gick det på en tjej i 25årsåldern vid Huddinge sjukhus! Hon gick på bussen tillsammans med en liten väska och en halv plastpåse. Bussen var ganska tom och jag satt med min väska i sätet bredvid mig. Tjejen stannade vid mig och frågade om hon får sitta där... Jag ville det inte - snart får du veta varför - men kan ju inte neka någon att sitta var den vill så jag flyttade på väskan. Hon tog sin halva plastpåse i pastellgrön färg och lade ut den på sätet, drog ner sin extremt korta klänning (tröja?) och satte sig ner på påsen.

Tjejen bredvid mig hade stygn från öra till öra i sitt snaggade bakhuvud. Hon hade - som du ser - knappt några kläder på sig trots snön och minusgraderna ute. Hon var benig som tusan och satt och darrade och gnydde. Hon sa

"... jag fryser..." och log ett bedjande och snett skrämmande leende.

Jag sa:

"Men varför har du så lite kläder på dig??"

Hon tittade på sig själv med avmätt min och sa:

"... jag vet inte..." med förvirrad och svävande röst.

Hon frågade om hon fick låna min mobil men jag visste ju inte vad det var för fel på människan så jag sa att det inte var några pengar på den! Efter ett tag frågade hon igen och jag sa samma sak och så frågade jag varför hon inte hade en mobil. Ögonblickligen simmade hennes pupiller iväg till något främmande land och hon sa mycket avlägset och spöklikt:

"... jag vet inte... jag kanske borde skaffa en... hee.... hee..."

Jag sa

"Ja, det vore nog smart!"

Sedan granskade hon mig skyggt uppifrån och ner med gigantiska ögon och så sa hon

"... fiiin..." med förundrad och avlägsen röst... som att hon inte insåg att hon sa det högt.

Jag sa

"Tack!" och så låtsades jag att jag sov.

Hon sa lite fler creepy saker och gick efter ca 30 min av i Skärholmen! Men seriöst. En sinnesförvirrad 25årig tjej med stygn i bakhuvudet, nästan inga kläder, en halv plastpåse och en gul trafikväst. Vad fan hade hänt!?

Min teori: Hon hade stora psykiska problem och en nyopererad hjärntumör och vaknade efter operationen och fattade inte varför hon var där och gick därifrån för att åka hem. Drog på sig en trafikväst som hon hittade nånstans och en 5årings kläder. Jag mådde så himla dåligt för att hon inte fick låna min mobil men...  vad skulle du ha gjort!? Det fick mig att tänka på detta!!!

Jag fattar inte. Härom dagen hade jag en kund. En medelålders kvinna. Hon var allvarlig. Inte spänd och allvarlig som många är. Hon var avslappnad, allvarlig och såg i ärlighetens namn rätt ordentligt uttråkad ut...

Katinka: Det blir nittioåtta och feeemtio
Kvinna: Tack så mycket (räcker fram en hundring, ser ut som hon snart ska somna)
Katinka: TACK så mycket!! (sitter och gnolar lite som vanligt)
Kvinna: Tack, tack... (hennes ansiktsmuskler hänger slappt)
Katinka: Sååå får du tillbaka een och femtio av mig!
Kvinna:  Tack... vad snällt av dig (hon låter helt seriös och död som en fisk i ansiktet)
Katinka: (skrattar) Vaarsågod!
Kvinna: Tack så mycket.

Vad är grejen??? Hon gav mig en hundring. Det kostade 98,50. Sedan fick hon tillbaka 1,50. Jävla skitmynt som ingen vill ha. Det var HENNES pengar som HON skulle ha tillbaka. Så säger hon att det var snällt av mig!? Visst om hon hade låtit sarkastisk eller flinat eller nåt, men nej!! Hennes ansikte var bara... dött. Tyckte hon seriöst att det var snällt av mig att ge tillbaka hennes pengar? Hade jag kunnat säga:

Katinka: Tack så mycket. Men du får inte tillbaka på hundringen för det vill jag ha!
Kvinna: Okej, tack så mycket för att du tog mina pengar.

Eller vad??

Min mammas släkt härstammar från Gotland. Min morfars faster, Annie, är 94 år och bor på Gotland (det är hennes dotter, Inger, som gör Kojsalammen). Morfar pratade iaf med Annie för någon vecka sedan eller så. De diskuterade en våldtäckt som hade ägt rum på Gotland. Det var en yngre man som hade våldtagit en gammal kvinna på ett ålderdomshem. 

Annies kommentar - på bred gotlänska: "Man kanske skulle taa sin roulaaautor och gå diit!"

Så jävla skön kommentar!

igår på ICA:

gubbe: man får lyssna noga här!!
jag: jaa, man hör knappt nåt för att det låter så mycket!!
gubbe: jo, men man har ögon att se på vackra flickor med
jag: naaw

efter han hade betalat:

gubbe (lutar sig fram och slickar sig om läpparna): sa jag vad jag tänkte?
jag: hahaha!! ja, jag tror det!

Det var en dam som kom till kassan tillsammans med sin man. Hon pratade finska med honom och varje ord lät som en svortdom. Hennes röst var hård och vass och det lät som att orden skrapade och rev i halsen när det kom upp. Jag säger hej när hon har slutat prata med mannen. Jag förstod att hon kunde svenska men det som skedde blev ändå en mindre omvälvande händelse i kontrast till hennes föregående våldförelse på det finska språket. Till min förvåning svarade hon med honungslen svenska utan minsta hårdhet i sin stämma och utan något bevis på att hon var finsktalande. Det var som att byta sin toalettpapper från rivjärn till bommull.


När en pojke går runt och upprepar en fras och man hör det genom hela affären mer än en halvtimme kan jag undra vad för traumatisk upplevelse pojken har upplevt... särskilt när han under hela denna tiden går runt och kramar ett oboypaket.


Nej, det går inte att lägga i pengarna på tvären...


Titta Markus... här är Sarek-brödet!


Bönder är så klyshiga. Men en sak som du kanske inte förknippar med bönder är alla skador!? Deras armar är alltid fulla av större småsår... men det är inte det värsta. Jag brukar rysande sitta i kassan och fundera på hur ett par fingrar på nästan varje bonde saknas... hur de måste ha hamnat i skärbladen på någon tröskmaskin och flygit iväg över åkern för att aldrig återses... förutom kanske i något vetemjölspaket någonstans i Sverige...


Skylten som pojken pekar på är inte så gigantisk som på bilden... den är egentligen bara två dm lång. Pojken pekade på hjärtbilden och sa "Där är du och pappa!". Då skrattade mamman (kvinnan med påsen) och sa "Ja, vi är jättekära.". Pappan (mastodonten med pannbenet) skrattade och såg på sin fru, sedan gick de ut hela familjen.


Mellan mig och kunden finns en liten avställningsplatta som ursprungligen (innan myntmaskinen) var till för att lägga pengarna på. Där brukar jag ställa varorna åt kunden ifall de har små- eller få varor så att jag lämnar bandet fritt för andra kunder. Se var pilen pekar på bilden så förstår du vilken platta jag menar. Iaf så måste det vara någon osynlighetsbubbla runt den plattar för min avställning av varorna där - mitt framför ögonen på kunderna - resulterar i mer än 50% av fallen i att kunden förvandlas till en irrhöna. De går förvirrat omkring och ser - först på bandet - och sedan i luften efter sina varor. Jamen, självklart. 'Här har du dina varor. Jag stället dem i luften bakom dig.'...