Katinka - La Vraie

Ja... jag skulle vilja berätta en liten historia!! Sätt dig ner bekvämt... slå gärna upp en bra bok så du kan läsa efter varje ord jag skriver så du inte tar livet av dig efter denna korta text!

Det var en gång en lite djävulsk pojke, han hette Mekanismo!

Han brukade gå runt och attackera stackars elektrofiler! Han smög sig på dem bakifrån och när de minst väntade sig det så *schmook* så satt de fast. Mekanismo blev större och starkare och stöddigare och djävligare för var dag som gick. Men så, en dag när den lille illbattingen var på torget och attackerade stackars elektrofilpensionärer som handlade purjolök så såg han en affish på en lyktstolpe.

Mekanismo blev genast väldigt nyfiken!!! Vem var nu denna Nukleofilip. Säkert någon väldigt spännande farlig typ! Mekanismo måste bara hitta Nukleofilip... och visa vem som bestämmer!!!


Han letade rätt på Nukleofilips gömställe. Det var väldigt sur miljö... precis så som Nukleofilip trivdes! Han var ingen glad och trevlig typ! Iaf så gick Mekanismo längs många långa korridorer. Elektrofiler låg slängda längs hela korridoren. Vårdslöst ivägkastade, utnyttjade. Mekanismo började bli lite närvör och precis när han var på väg att vända sig om för att gå så kände han en enorm närvaro. Alla elektrofiler som han attackerat lämnade honom... flög genom luften och hamnade... rakt i Nukleofilips stora mun!

Mekanismo, som nu var så liten och svag och hjälplös, sprang hem till mamma. Han attackerade aldrig några elektrofiler igen... och så vitt jag vet, behövde aldrig någon biolog någonsin läsa "grundläggande organisk kemi" igen... för inga "mekanismos" = ingen organisk kemi!



ÅH, vilken vacker saga! Jag blir nästan lite tårögd. Vackert slut!!