Katinka - La Vraie

Ikväll fanns det lite mer att göra även om det var rätt lugnt... jag kom åtminstone lite in i rutin! Måste säga att jag är en av dem som inte gillar Parken så mycket känner jag... väldigt opersonligt att jobba där! Iaf, hela klantigheten började när jag skulle ställa ut desserten. Det var smala smala små sylinderglas med chokladmousse i och en liten chokladpinne... mycket aptitiligt! Jag gick upp med en bricka full av sådana för brandtrappan som vi använde för att gena till övervåningen utan att behöva trängas med gäster. När jag kommer upp kommer den ansvariga för Clustret (festlokalen) in genom dörren och jag switchar uppmärksamheten från brickan till honom. VIPS så faller glasen som dominobrickor. Jag hade säkert 30 glas på brickan och bara ETT ramlade av och gick givetvis sönder. "Ååååhnej!!!". Snubben nämnde att det var skickligt att bara ett gick sönder. Jag gick och lämnade desserterna vid kaffebuffén och gick och samlade upp moussen och glasskärvorna. Jag sa till Patrik (arbetsledaren) att jag hade haft sönder en och han sa att det var lugnt.

Lite senare (tyvärr inte alls mycket senare) så missade jag sista trappsteget i trappan ner mot festgolvet och hade ut en hel bricka glas och flaskor (ca 6 st). Busvisslingar och hejarrop ljöd från gästerna! Jag sopade upp massor av glasskärvor. Så skämdes jag. Jävla klant!!! Jag är så himla ovan vid de där dumma skorna! Patrik kom ut när jag hade sopat klart. Han såg på mig. Jag sa "Alltså... nu ska jag verkligen skärpa mig!". "Nej nej, det är lugnt!" sa han.

INTE ALLS SÅ MYCKET SENARE skulle jag lämna några rena kaffekoppar - som blev över från kattebuffén - på en handikapstoalett som vi använde som lager för glas och sånt. Hårshowen var i full gång. Jag lyckades TAPPA... JAAA TAAAPPPAAAAA en kaffekopp i kakelgolvet. Första studsade den som en studsboll högt upp över golvet och andra gången den nuddade golvet sa det KRAAASHHH och busvisslingar och rop hördes ännu en gg från den närmaste delen av festdeltagarna. SOM TUR VAR var mina arbetskamrater en längre bit bort och hörde nog inte. Jag skämdes SJUUUKT mycket och knölade in skärvorna i massa pappershanddukar och slängde i en papperskorg. Jag vet inte vad det var med mig idag... jag borde bli avlivad. Jag skar mig på skärvorna och gick och blödde länge. Jag ville inte säga eller visa för nån eftersom jag skämdes för att ha tappat koppen... jävla idiot!

På bussen satt en jättesnygg kille... ps liksom!