Katinka - La Vraie

Jag börjar verkligen skrämma mig själv nu. Det eskalerar... fort!!! Jag vet inte vad jag ska göra längre. Sluta köpa mat? Nej, det vill jag inte. Jag MÅSTE ju äta. Jag vet att man inte ska leva utan mat. Förutom att man inte ger kroppen näring resulterar det i många kroniska skador/sjukdomar på kroppen... och det är någonting jag INTE vill uppleva!!! Men jag HATAR mat!! Jag älskar mat... kan inte låta bli den... men jag HATAR mat! Det gör ont i mig att se, röra och äta den! Jag mår illa - vill spy - vill bort, bort, bort! Det måste bli bättre.... fort! Åh, vad patetiskt det här är! Tänk att bara ha en normal relation till mat. Vore det inte fantastiskt... vore det inte underbart?

Jag blir arg på människor... arg för att jag känner mig äcklig och tycker att de kommer för nära. Så nära att de ser det äckliga! FAN! Det är första gången jag inser det... Jag blir ofta arg på mamma. När jag är i köket och lagar mat... och så kommer mamma in... då blir jag arg. Varför skulle hon komma in just då? Som att hon kom på mig med att göra någonting skamligt. Eller när mamma frågar mig om jag äter ordentligt!!! Vadå ordentligt???? Man skulle kunna förse en hel pluton med soldater med samma mängd mat som jag sätter i mig på en enda eftermiddag! Det gör mig förvirrad!! Vadå? Ska jag äta mer!? Det är ju inte precis som att jag går ner i vikt... snarare tvärtom!!!

Jag stänger av mig mot människor märker jag också. Försöker vila ut... ta det lugnt... vara med mig själv... men det blir bara värre? Jag ska ringa till psykologen när hon/han är tb. Jag hoppas det kan hjälpa... det måste hjälpa. Jag är rädd......