Jo, det är sant...

Jag hetsåt igår. Fy mig! Detta trots att jag hade lyckats att inte hetsäta på två dagar. Nu börjar det igen... den onda cirkeln. Jag vill ringa en psykolog... hon/han kanske kan hjälpa mig reda ut mina cp-knutar. Men jag orkar inte. Har inte energi eller psykosk ork till det. Istället kommer jag nu sitta här; tänka på mat, må illa över mat, må illa över mig själv, vara oviss om framtiden tills jag ska till jobbet vid halv ett.

Fan vad jag älskar mina vänner! Jag menar det. Det är bara när jag är med er som jag kan glömma maten och ångesten. Självklart finns känslan där ändå ibland... men ni ger mig kraften att kunna slappna av och må bra i missären. Jag älskar er och tackar er för att ni inte flyr! ;) Massa pussar och kramar

PS: Ledsen att jag inte mötte dig vid bananbåten Tove... jag hoppas du kan förlåta mig!! Din för evigt //Sockerpullan

Kommentarer
Postat av: Lisa B

håll dina vänner kärt o hårrrrt...Du e lycklig lottad som har dem kvar=)



lider med dig...o hopppppas verkligen på bättre tider =) Det e inte omöjligt

2008-08-18 @ 22:39:49
URL: http://lisitas.blogg.se/
Postat av: Tove

Klart att jag förlåter dig. Det kanske bara inte är menat att vara....

2008-08-20 @ 19:02:52
URL: http://tobame.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0