Katinka - La Vraie

... nästa gång jag får min matkrävande ångestattack - imorgon - ska jag försöka lägga mig och låta ångesten skölja över mig. Men det går inte! Varför? Jo! Jag bor tillsammans med min ohyggligt ljudliga mamma och jag har ingen dörr till mitt rum. Säger jag att jag vill vara ifred en stund kommer det dröja 5 minuter innan hon står utanför mitt skynke (aka dörr). Där kommer hon stå ett tag... andas, tänka om hon borde... om hon kanske bara borde gå därifrån och verkligen lämna mig ifred som jag bad om. Men hon kommer efter fem - för mig - plågsamma minuter av att förnimma mamma tyst stående utanför dörren. Sedan kommer hon säga

"Förlåt att jag stör, jag vet att du ville vara ifred men jag ville bara säga att om du vill prata kan du säga till...!"
Jag kommer säga "Mm..." med en avslutande ton.
Mamma kommer uppfatta det som att något är ännu mera fel och kommer fortsätta prata i ca 3 minuter... och då kommer känslan av att annamma sin ångest helt vara som bortflugen! Tänkte kanske försöka ikväll/inatt. När mamma väl gått och lagt sig. Skynda skynda. Jag har rätt så mycket ångest nu efter brödet som jag "inte" åt.....