Tack!

Det där var den absolut högsta lågvattenpunkten som jag nånsin nått! Tack alla för att ni är ett så fantastiskt stöd. Tack även ni som inte ens vet att ni hjälper! Det var inte en djup sänka jag hamnade i, bara lite grubblerier och småbekymmer. Jag har bara varit så bortskämd nu sedan nästan ett halvår tillbaka med att må så himla bra! Bara genom att ni finns känner jag mig lugnare och gladare inombrords. Jag älskar er och hoppas att ni mår lika bra som jag gör.

Ta ett ögonblick och tänk efter: Finns det folk som bryr sig om dig, om du är absolut inställd på att det inte finns så förstör du för dig själv! Det finns alltid någon. Stöt inte bort människor runtom dig i ett desperat försök att styrka din tro om att du är ensam i världen... du förstör bara för det själv. Det bästa men svåraste du kan göra är att se till att du kommer upp ur din självgrävda grop själv! Visst finns det folk runtomkring som säkert inte vet att någon ligger i gropen! Men det är du själv som måste be om hjälp att komma upp. Det är inte alla andras plats att själva komma på det, du kan inte förlita dig på att folk har struntat i dig om de kanske inte ens förstår vad som pågår!

Det var en gång i tiden som jag själv kände detta... det var också ett bra tag sedan jag kom upp ur "gropen" och jag känner mig sådär läskigt amerikanskt tacksam och... "blessed" idag. Så jag tänkte dela med mig! ^^

Massa kärlek!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0