Katinka - La Vraie

Det kanske verkar som att jag är lite besatt av att få gratulationer... och det är sant! Förrförra året firade jag min födelsedag ts med min dåvarande pojkvän som fyller år dagen före mig. Jag var jättedeppig och festen kändes inte alls delvis till min ära... det var som att vara på Mickes fest. Sedan grattade typ ingen mig dagen efter för att de hade grattat mig på festen liksom. Den enda som grattade mig förutom Micke och familjen (när vi fikade senare) var en kompis som jag knappt var kompis med längre, i ett sms. Jag fick liksom SMS av min moster/gudmor dagen innan där hon meddelade att hon inte kunde komma och fira mig och sa grattis vid sidan om typ. Min pappa glömde till och med att ringa föränn en vecka senare (han bor utanför Gbg). Jag förebrår inte pappa eftersom jag samma år missade hans födelsedag och ringde lite för sent. Jag grät massa och kände mig misserabel på min 19-årsdag!

Förra året var jag också deppig för jag hade massa problem och jag firade inte ens min 20-årsdag! (Inte vad jag minns iaf, rätta mig på inlägget om någonting är fel!)

DÄRFÖR var jag överlycklig över alla gratulationer som hade kunnat stoppa vid hälften och jag hade inte kännt mig olyckligare för det!! Tack alla underbara som kommer ihåg mig!!

Massa KRAMAR och PUSSAR!