Katinka - La Vraie

Nu kommer jag till det viktiga som jag hade tänkt skriva innan hårfärgningen. Jag var med Anna och fikade idag på Waynes (eller vad de har döpt om det till nu). Jag kunde till slut inte motstå och köpte en moccachino och en biscotti... mamma lånade mig 300 kr... hon tyckte jag skulle unna mig nåt. Det var SJUKT gott. Efter Anna åkt iväg med tåget gick jag hemåt... tänkte ta en promenad och inte bussa. Jag gick över lilla slussbron för att gå en lite annorlunda väg hem. Jag gick upp i skogen vid kusens backe för att slippa gå tråkiga vägen. Jag började ta massa kort och lade mig ner på marken och massa. Det var soligt och härligt och jag kände att jag ville vara ute för alltid. Det slutade med att jag irrade runt där ett bra tag och när jag gick ur skogen och trodde att jag skulle vara nära hemma så visade det sig att jag var tillbaka på andra sidan kanalen från stan... vilken blåsning!!!

Jag är nattblind och eftersom det hade blivit mörkt tog det ett tag för mig att kisa och dividera med mig själv om vilket håll jag skulle gå.. Jag gissade och fick rätt. Jag tog en massa fina bilder och till slut på Birka vägen såg jag en av många gånger upp på månskärvan i himlen. 'Starkt lysande' tänkte jag. Så plötsligt slog det till som fan i magen. Jag insåg... för förstå ggn i mitt liv, vad det innebar. Jag menar, jag VET ju att det inte är månen som lyser utan att solens ljus reflekteras mot månens yta. Men jag har aldrig... ALDRIG tänkt på det ingående och sett på månen på samma gång. Det såg ut som en STARK ficklampa lyste upp månens ena sida. Jag har aldrig sett någonting så vackert. Jag formligen TAPPADE HAKAN av vördnad. Jag gick sedan gapande - jag skämtar inte - hela vägen hem. Jag tittade på buskar, träd, blommor... jag andades in luften... jag såg på månen. Jag är inte troende... men Gud fanns i luften ikväll. Ta hand om MIN jord... för den är underbar!!!