Katinka - La Vraie

Jag fattar inte. Härom dagen hade jag en kund. En medelålders kvinna. Hon var allvarlig. Inte spänd och allvarlig som många är. Hon var avslappnad, allvarlig och såg i ärlighetens namn rätt ordentligt uttråkad ut...

Katinka: Det blir nittioåtta och feeemtio
Kvinna: Tack så mycket (räcker fram en hundring, ser ut som hon snart ska somna)
Katinka: TACK så mycket!! (sitter och gnolar lite som vanligt)
Kvinna: Tack, tack... (hennes ansiktsmuskler hänger slappt)
Katinka: Sååå får du tillbaka een och femtio av mig!
Kvinna:  Tack... vad snällt av dig (hon låter helt seriös och död som en fisk i ansiktet)
Katinka: (skrattar) Vaarsågod!
Kvinna: Tack så mycket.

Vad är grejen??? Hon gav mig en hundring. Det kostade 98,50. Sedan fick hon tillbaka 1,50. Jävla skitmynt som ingen vill ha. Det var HENNES pengar som HON skulle ha tillbaka. Så säger hon att det var snällt av mig!? Visst om hon hade låtit sarkastisk eller flinat eller nåt, men nej!! Hennes ansikte var bara... dött. Tyckte hon seriöst att det var snällt av mig att ge tillbaka hennes pengar? Hade jag kunnat säga:

Katinka: Tack så mycket. Men du får inte tillbaka på hundringen för det vill jag ha!
Kvinna: Okej, tack så mycket för att du tog mina pengar.

Eller vad??