Dödstrött
Jag tittar på min säng. Det är svart ute och mörkt i mitt rum. Det är bara datorn och sänglampan som lyser. Sängen ser mjuk och varm ut, utomhus ser det ut som en mörk och kall vintermorgon. Jag vill inte... nä, jag vill verkligen inte. Jag saknar personalen på ICA Enhörna. Jag saknar att känna att det var mysigt även på jobbet. Jag saknar mina kompisar. Jag är ledsen för det känns som att ett föredetta problem kanske inte är så föredetta längre. Jag saknar någon att hålla om, krama, pussa på. Jag är trött och kall... och snart ska jag jobba, vara trevlig, vara artig, vara serviceinriktiad, vara underlägsen, vara skräp på marken och bjuda in kunden att trampa på mig som den vill. "Förlåt", "det var mitt fel", "ingen som helst fara, jag brukar göra samma sak själv", "ta det lugnt, jag fixar det!", "jaadå, ingen fara".
Jag blir så trött på "kunden har alltid rätt" att jag skulle kunna krypa ner och dö under kassan. Jag är som en jävla japan som inte slutar bocka eller vänder ryggen till förän man har kommit ut genom dörren.
Kommentarer
Trackback
