Katinka - La Vraie

... eller så kan de bara inte släppa att jag har haft bulimi... eller så har de inte insett att jag har det. Det känns som att min sjukdom har blivit ignorerad. De som jag känner att de - självmant och kontinuerlig - har pratat med mig om det egentligen, är Micke och Jenny. Jag har säkert uttryckt mig någon gg om att jag inte vill prata om det men... det känns bra att veta att folk bryr sig. Det kanske känns jobbigt och är lättare att ignorera... jag vet inte.

Vet inte riktigt vad jag ska göra! Jag känner mig befriad och vet inte vem jag ska dela glädjen med för det känns inte riktigt att det är någon som inser att jag är över huvud taget glad!!! De som förstår bor i Helsingborg och Kalmar.... jag känner mig lite utelämnad... känner att jag behöver någon... känner mig förvirrad och vilsen... känner att jag måste presentera mig själv för världen igen... men jag känner att jag är ett dött medium och att jag har förbrukat min plats i den kretsen jag rör mig i... jag vet inte... var fan är jag egentligen?

Det är inte det att jag är deprimerad och ledsen. Jag mår bra men är vilsen...