Aldrig har jag varit så hård mot mig själv
Jag har aldrig tyckt att jag är så larvig och har så lite rätt till mina känslor som nu. Genom min relativt korta tid i livet har jag - mer och mer - lärt mig att känslouttryck är någonting ganska dåligt och jobbigt för andra personer...(det gäller iaf tankar och känslor som går i moll...) och detta gör i sin tur det hela att det blir jobbigt för en själv. Så det bästa man kan göra är att sätta på sig en stor skylande mask med ett ständigt leende och möjligen - om man så vill och behöver - gråta i ensamhet bakom fyra tätt sammanpressade väggar. Nu tycker nästan tom JAG som själv säger det att det här låter som mest en massa babbel... men det är faktiskt ganska svårt att inte få det här låta som "flumsnack".
Nu ska jag kolla klart på en rätt kul debatt ang. 40-talister, 60-talister och 80-talister på svt2. Sedan ska jag nog sova. Det blev ju bara 1 h sömn inatt =P. Jaha... nu var kanske debatten slut...
Vem vet! Jag kanske bara är trött!?
Har lagt undan mobilen för ett ögonblick. Ett andrum.
Kommentarer
Trackback
