Skållad mage skyr teet
Jag var ledig igår från jobbet och efter ett viktigt besök och tre turer till posten så var jag helt ledig. Mamma smsade och frågade om inte jag ville komma över. Jag tackade ja och kom över vid 16-tiden. Jag satte igång te åt oss och så satte vi oss och pratade i soffan med tekopparna.
Min kropp är som om den är gjord av en helt annan slags materia än vad andras kroppar är. När jag var liten var jag hopplös och ramlade och hade ut saker minst sagt konstant. Med åren har jag lärt mig att vara försiktigare i mina rörelser och vaksam på mina ickerörelser - som när min kropp glömmer bort att den kanske håller i någonting.
Det var en ickerörelse som rörde till det här. Plötsligt SKRIKER jag i högan sky och teet bara rinner ner över magen och bränner mer och mer och på en större yta under de sekunder som känns som en evighet. Jag ställer mig upp och springer - samtidigt som jag slänger av mig de nu teiga klädera - in i badrummet. Vid det här laget har tårarna ofrivillig börja forsa okontrollerat. Det gjorde så HIMLA ont!!! Mitt ansikte är förvridet i en nästan komisk min av bölande ser jag när jag passerar badrumsspegeln.
Jag ställer mig i duschen och spolar iskallt vatten över mig. UHUUU!!! Ännu värre men när huden börjar bli bedövad av det iskalla vattnet blir det snart bättre. Jag står där ett bra tag och sedan tvättar jag ut min nya vita tunika - som verkar vara förbannad - och ställer mig i kallduschen en omgång till. Efteråt sitter jag och pratar i ca tre h med mamma med tre kylklabbar i ett örngott på magen.
Men jag säger det. HELVETE! Hur jävla dålig överlevnadskraft har man om man bara släpper en kopp med skållande te över sig själv!?
Min kropp är som om den är gjord av en helt annan slags materia än vad andras kroppar är. När jag var liten var jag hopplös och ramlade och hade ut saker minst sagt konstant. Med åren har jag lärt mig att vara försiktigare i mina rörelser och vaksam på mina ickerörelser - som när min kropp glömmer bort att den kanske håller i någonting.
Det var en ickerörelse som rörde till det här. Plötsligt SKRIKER jag i högan sky och teet bara rinner ner över magen och bränner mer och mer och på en större yta under de sekunder som känns som en evighet. Jag ställer mig upp och springer - samtidigt som jag slänger av mig de nu teiga klädera - in i badrummet. Vid det här laget har tårarna ofrivillig börja forsa okontrollerat. Det gjorde så HIMLA ont!!! Mitt ansikte är förvridet i en nästan komisk min av bölande ser jag när jag passerar badrumsspegeln.
Jag ställer mig i duschen och spolar iskallt vatten över mig. UHUUU!!! Ännu värre men när huden börjar bli bedövad av det iskalla vattnet blir det snart bättre. Jag står där ett bra tag och sedan tvättar jag ut min nya vita tunika - som verkar vara förbannad - och ställer mig i kallduschen en omgång till. Efteråt sitter jag och pratar i ca tre h med mamma med tre kylklabbar i ett örngott på magen.
Men jag säger det. HELVETE! Hur jävla dålig överlevnadskraft har man om man bara släpper en kopp med skållande te över sig själv!?
Kommentarer
Trackback
