Skräcknatt
Jag har drömt mardrömmar tidigare i min lägenhet. Men det har varit mer jobbiga drömmar bara. Typ frustrerande saker och obehagliga saker och jobbiga saker som har hänt i dem... men aldrig direkt läskiga saker!
Igår kväll gick jag och lade mig ca 22:30 och jag var arg... SKITARG!!!! Det var andra kvällen i rad som jag hade ätit tills - och även långt efter - jag fick riktigt ont i magen. Helt ostoppbar var jag! Och jag blev så arg, ledsen, besviken, trött och äcklad av mig själv. Jag bara lade mig i sängen som den pilatesboll jag kände mig som och mådde allmänt psykiskt dåligt på alla de vis som det möjligen går; apati och depression inräknat...
Iaf vaknade jag ca 00 och kände mig uppskrämd, skuldmedveten och arg. Jag hade haft en mardröm!
Jag var bland annat på nåt badhus och RÅKADE nästan dränka en tjej från mitt jobb två ggr. Jag var utmattad och lite apatisk i drömmen. Och så dök jag i poolen (detta är ang. gång nr 2). Jag dök rakt ner bland de andra som redan var i poolen. Och dök/sjönk hela vägen ner till botten och bara stannade där ända tills jag kände att jag hade nåt under mig (efter ganska lång tid). Då simmade jag upp. Med mig upp kom tjejen från mitt jobb som är i 21årsåldern. Jag hade alltså simmat ner henne till botten och hållt ner henne utan mening ett bra tag. Hon skakade och såg helt förstörd ut. Hon var i chocktillstånd och man såg att hennes tillstånd var kroniskt traumatiskt på något sätt. Det här skulle sätta djupa spår.
Jag (upprörd): "Åh!! Men gud!!! Förlåt förlåt!!! Vill du åka till sjukhuset!!??" (folk såg på mig med rädsla och avsmak och såg på henne där hon satt på poolkanten och skakade och stirrade ut i luften)
Hon (apatiskt stirrande): "Nej... jag vill bara hem... jag vill hem..."
Så fortsatte vårt samtal ett tag och jag insåg fort att jag hade förstört hela hennes liv.
Nästa sekvens bodde jag på någon slags herrgårdsvilla som var omgjord till ett hotell. Jag kommer bara ihåg några fragment av den drömmen men det är här det riktigt obehagliga börjar!
När jag somnade igår så var jag som sagt arg och frustrerad till bristningsgräns. Det följde med till drömmen med råge. Iaf så stod jag någonstans i mitten av dröm nr 2 vid två runda små bord i olika höjd och hade lagt min mobil på det högsta bordet som nådde mig till naveln ungefär. Det blev mörkt och jag ville ha min mobil men plötsligt var bordet flera meter upp i luften nära det otroligt höga taket. Jag blev arg och uppgiven och tänkte att den skulle jag aldrig nå.
Av någon anledning kändes allt plötsligt väldigt kusligt. Jag kände en ilska som inte var min. Plötsligt såg jag min mobil burdust skjutas av bordet i en enda agressiv rörelse. Det hamnade på golvet. Det var helt mörkt i den stora hall-salongen där jag stod. In kom då två andra gäster på hotellet. Två österrikiska turister. Ett par i 29-30årsåldern. Jag pekade vettskrämd på mobilen som nu flimrade fram en massa siffror alltmedan knapparna pressades ner i vredgade ryckningar.
8382640936056236597032790235............. osv
Entusiasm och en slags vettvillig upphetsning syntes i de båda tusisternas ögon och kvinnan i paret tog glatt- och med glasartad blick tag i min arm och tog med mig.
Hon: "Kom!! Vi går in i det lilla trapphuset där bak!!!" (en mörk trång trappuppgång - doftande av mörket trä och gamla tapeter - som användes förr som varutranstportväg. Ett ställe att undvika om natten även om man inte redan hemsöks av ett spöke)
Jag: "NEJ!!! Det kan vi ju inte göra!!!!" Vettskrämd och förvirrad över hennes långt ifrån idealiska val av tillflyktsort.
Hon: "Kom!! Vi går upp på vinden!!!" (... uppenbart...!?)
Jag: "Nääää!!! Det kan vi ju inte göra!!!!?" Nu alldeles skärrad, undrandes vad det är för människor. Men hellre ett par österrikare med en dödslängtan än att vara ensam.
Hon: "Kom!! Vi går in i det där sovrummet där!!"
Stämningen var kaosartad och under tiden vi stått där hade aggressiviteten och illviljan i luften växt sig så stark att man nästan kände sig kvävd av trycket i luften!! Jag följde motvilligt men medgörligt med in i det lilla sanka och mörka gamla rummet. Där fanns en säng och en bänk. Paret drog ner mig i sängen bredvid dem och vi lade oss. Man kände fortfarande den otroligt starka energin omge oss... och den blev starkare och starkare.
Så reste sig paret till sittande ställning.
Jag: "Vi tänder lampan!"
Hon: "Nej!" Lyrisk!!!
Han: "Ta tag i våra händer!"
Vi alla höll nu varandras händer i en cirkel
Hon: "Jag vill kanalisera honom!!" (spöket)
Jag (tänkte): ' What the fuck!!!!!!!!!???'
Hon sluter ögonen och andas in genom näsan. Plötsligt börjar hon flimra och byta skepnad undar för undan som om hon skulle blivit zappad med en fjärrkontroll. Hon skriker ut ett onaturligt ljud.
Sedan vaknar jag upp. Det är mörkt. Jag är ensam. I sängen på hotellet tror jag först, men efter några sekunder ser jag att jag är hemma i min lägenhet. Allt var en dröm. Jag har en stark känsla av obehag. Det känns som att klockan är 03 på natten men klockan är bara strax efter 00. Jag ringer David.
Efter ett långt samtal 2 h senare känner jag mig rätt lugn och mycket gladare. Jag somnar efter en dryg kvart. Allt ska bli bra.
Tack David!! <3<3<3
Igår kväll gick jag och lade mig ca 22:30 och jag var arg... SKITARG!!!! Det var andra kvällen i rad som jag hade ätit tills - och även långt efter - jag fick riktigt ont i magen. Helt ostoppbar var jag! Och jag blev så arg, ledsen, besviken, trött och äcklad av mig själv. Jag bara lade mig i sängen som den pilatesboll jag kände mig som och mådde allmänt psykiskt dåligt på alla de vis som det möjligen går; apati och depression inräknat...
Iaf vaknade jag ca 00 och kände mig uppskrämd, skuldmedveten och arg. Jag hade haft en mardröm!
Jag var bland annat på nåt badhus och RÅKADE nästan dränka en tjej från mitt jobb två ggr. Jag var utmattad och lite apatisk i drömmen. Och så dök jag i poolen (detta är ang. gång nr 2). Jag dök rakt ner bland de andra som redan var i poolen. Och dök/sjönk hela vägen ner till botten och bara stannade där ända tills jag kände att jag hade nåt under mig (efter ganska lång tid). Då simmade jag upp. Med mig upp kom tjejen från mitt jobb som är i 21årsåldern. Jag hade alltså simmat ner henne till botten och hållt ner henne utan mening ett bra tag. Hon skakade och såg helt förstörd ut. Hon var i chocktillstånd och man såg att hennes tillstånd var kroniskt traumatiskt på något sätt. Det här skulle sätta djupa spår.
Jag (upprörd): "Åh!! Men gud!!! Förlåt förlåt!!! Vill du åka till sjukhuset!!??" (folk såg på mig med rädsla och avsmak och såg på henne där hon satt på poolkanten och skakade och stirrade ut i luften)
Hon (apatiskt stirrande): "Nej... jag vill bara hem... jag vill hem..."
Så fortsatte vårt samtal ett tag och jag insåg fort att jag hade förstört hela hennes liv.
Nästa sekvens bodde jag på någon slags herrgårdsvilla som var omgjord till ett hotell. Jag kommer bara ihåg några fragment av den drömmen men det är här det riktigt obehagliga börjar!
När jag somnade igår så var jag som sagt arg och frustrerad till bristningsgräns. Det följde med till drömmen med råge. Iaf så stod jag någonstans i mitten av dröm nr 2 vid två runda små bord i olika höjd och hade lagt min mobil på det högsta bordet som nådde mig till naveln ungefär. Det blev mörkt och jag ville ha min mobil men plötsligt var bordet flera meter upp i luften nära det otroligt höga taket. Jag blev arg och uppgiven och tänkte att den skulle jag aldrig nå.
Av någon anledning kändes allt plötsligt väldigt kusligt. Jag kände en ilska som inte var min. Plötsligt såg jag min mobil burdust skjutas av bordet i en enda agressiv rörelse. Det hamnade på golvet. Det var helt mörkt i den stora hall-salongen där jag stod. In kom då två andra gäster på hotellet. Två österrikiska turister. Ett par i 29-30årsåldern. Jag pekade vettskrämd på mobilen som nu flimrade fram en massa siffror alltmedan knapparna pressades ner i vredgade ryckningar.
8382640936056236597032790235............. osv
Entusiasm och en slags vettvillig upphetsning syntes i de båda tusisternas ögon och kvinnan i paret tog glatt- och med glasartad blick tag i min arm och tog med mig.
Hon: "Kom!! Vi går in i det lilla trapphuset där bak!!!" (en mörk trång trappuppgång - doftande av mörket trä och gamla tapeter - som användes förr som varutranstportväg. Ett ställe att undvika om natten även om man inte redan hemsöks av ett spöke)
Jag: "NEJ!!! Det kan vi ju inte göra!!!!" Vettskrämd och förvirrad över hennes långt ifrån idealiska val av tillflyktsort.
Hon: "Kom!! Vi går upp på vinden!!!" (... uppenbart...!?)
Jag: "Nääää!!! Det kan vi ju inte göra!!!!?" Nu alldeles skärrad, undrandes vad det är för människor. Men hellre ett par österrikare med en dödslängtan än att vara ensam.
Hon: "Kom!! Vi går in i det där sovrummet där!!"
Stämningen var kaosartad och under tiden vi stått där hade aggressiviteten och illviljan i luften växt sig så stark att man nästan kände sig kvävd av trycket i luften!! Jag följde motvilligt men medgörligt med in i det lilla sanka och mörka gamla rummet. Där fanns en säng och en bänk. Paret drog ner mig i sängen bredvid dem och vi lade oss. Man kände fortfarande den otroligt starka energin omge oss... och den blev starkare och starkare.
Så reste sig paret till sittande ställning.
Jag: "Vi tänder lampan!"
Hon: "Nej!" Lyrisk!!!
Han: "Ta tag i våra händer!"
Vi alla höll nu varandras händer i en cirkel
Hon: "Jag vill kanalisera honom!!" (spöket)
Jag (tänkte): ' What the fuck!!!!!!!!!???'
Hon sluter ögonen och andas in genom näsan. Plötsligt börjar hon flimra och byta skepnad undar för undan som om hon skulle blivit zappad med en fjärrkontroll. Hon skriker ut ett onaturligt ljud.
Sedan vaknar jag upp. Det är mörkt. Jag är ensam. I sängen på hotellet tror jag först, men efter några sekunder ser jag att jag är hemma i min lägenhet. Allt var en dröm. Jag har en stark känsla av obehag. Det känns som att klockan är 03 på natten men klockan är bara strax efter 00. Jag ringer David.
Efter ett långt samtal 2 h senare känner jag mig rätt lugn och mycket gladare. Jag somnar efter en dryg kvart. Allt ska bli bra.
Tack David!! <3<3<3
Kommentarer
Trackback
