Barn - ett gåtfullt underbart folk



Idag när jag satt i kassan började en liten pojke på ungefär 5 år förklara en och annan sak för mig:

"Veeet duu!!? Det finns nyckelpigor som kommer och retas... och så flyger de iväg!"
"Jaha? Vad säger de då?"
"De säger 'NANANANA!!'"
"Oj, en sådan har jag aldrig träffat på."
"Och så finns det ormar som kramas... så man dööör!"
"Då får du akta dig för att krama en sån då."
"Aah, annars så dör man!"
"Vilka otäcka djur du har träffat på."

Här gör mamman en instickare: "Fast du har väl bara sett dem på TV va, eller hur."

"Aah, bara på TV."

<3

Igår på jobbet blev det Kramar

Igår kväll betalade en kund med legitimation. Inte för att det är någonting särskilt konstigt med det. Men grejen var det att när jag kollade på hans leg så såg jag att han hette "Kramar" i efternamn!!!

"Vilket härligt efternamn du har!" sa jag
"Vilket härligt förnamn du har!" sa han och log hjärtligt

När jag senare samma kväll satt i bilen med David så berättade jag för honom. Efter det spann vi vidare på det hela och började diskutera hans propabla avkomma:

Jag "Tänk om han skulle skaffa barn och skulle döpa barnet till Pussaro."
David "Eller till Mysia."
Jag "Eller Björn!!!"

Detta inlägg dedikerar jag till Emma som slutade igår för den här säsongen! <3

Tappelitappeliknus... vem är det som tappar på mitt plåttakshus?


Klockan är 03:45. Dags att gå upp... eller? Nä... jag är ju ledig!

Vad är det som låter? *tap... tap... tap... tap...*. Tänder lampan efter 5 minuters "tappande" och går till fönstret. Öppnar. Det droppar vatten på plåtbrädet under mitt fönster. Det kommer högt uppifrån i en enda ihärdig droppe åt gången. Det faller genom luften som en missil och landar hårt. *TAP!!!*.

Det slutar inte. DET SLUTAR INTE!!! Går in i klädkammarn och hämtar en liten handduk. Böjer mig ut genom fönstret och slänger den på rätt plats. Brädet sitter ca 1 meter under fönstret.


Sådärja. Där ligger den bra. Ser droppen landa *buff* längst ut på handduken. Nöjd. Inget med "tappande". Tittar på handduken ett par minuter och går och lägger mig. Efter en minut hör jag ett högt *tap*, sedan inget mer. Men det är för sent. Det har stört min nattro och jag väntar på nästa droppe. Där kom den. Det finns tydligen flera droppkällor. Jag reser mig upp. Förbannad. Ut till fönstret. Ökar handdukens vidd.


Jag lyssnar. Tyst, så tyst är det. Aaah... Oroar mig lite för att det ska droppa igenom men skjuter det år sidan.

Ligger i sängen igen. Nu är jag inte lika naiv. Mina ögon förblir öppna medan jag övertygat väntar på nästa droppe. Det tar en stund men där... där kommer den. Men bara en. Och det dröjer länge innan nästa förrymda droppe kommer. Tänker 'Kanske jag kommer kunna sova ändå'. Ligger där ungefär 10 min och lugnar ner kroppen och själen men då kommer dödsstöten. Handduken har blivit blöt och droppen slår hårt emot plåten under den blöta handduken.

Jag är förbannad. Funderar. Inser att jag har en filt i klädkammarn som jag inte använder för att den luddar av sig så. Skit i ifall den försvinner i natten. Jag SKA få sova. Rycker åt mig filten. Öppnar fönstret. Hänger mig ut (spritt språngande) och plockar upp handduken. Och placerar ut filten trippelvikt över en massiv yta.


Jag beskådar mitt verk. Vägrar nästan tro på att det ska funka. Lägger mig. Och så somnar jag inom 5 minuter. Så tyst... så tyst...


På morgonen ligger filten plikttroget kvar. Duktig filt! Något är du bra för iaf <3


Bugg... och den försvinner inte :S


Grymt eller deprimerande?


31a juli


3e augusti


11e augusti

Ibland har man helt enkelt inget bättre för sig. Och då spelar jag kungen. Och när jag spelar kungen... då spelar jag kungen...

Kolla!

Jag bloggar! Oooooooooooooj.........

RSS 2.0