"Inte en stor va...!?"


I söndags gick jag och Tove på fotografiska och jag var rätt hungrig redan när vi gick in. Vi kollade läget på muséets café ett par ggr, men där var det smockat.
Efter ett knorrande besök tog vi T-banan till Gamla Stan och satte oss vid ett bord på Café Kladdkakan. Jag gick fram och beställde två hälsotallrikar till oss. Killen i kassan frågade tvivlande "Inte en stor va...!?". "Joodå!" för det hade vi tänkt. Vi var ju hungriga!
Förutom ett glas som exploderade rakt i handen på mig och fyllde min hand med glassplitter och de små cafébimborna som inte ens reagerade och ännu mindre frågade hur det gick, så hände det inte så mycket fram tills vi fick vår mat.
Och OM vi fick våran mat sedan!! Jag vet inte riktigt om det syns på bilden men det var så mycket mat på tallrikarna att jag och Tove gick runt helt spyfärdiga och ojade oss en hel timme efteråt. Och då hade vi inte ens ätit upp hälften.
Mitt tips är alltså: käkar du på Café Kladdkakan, beställ ALLTID det lilla av whatever och om du får en hjärtinfarkt eller bryter benet, vänta dig inte att personalen rusar till din undsättning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0