Katinka - La Vraie

Det var i slutet av februari som allt började gå fel. Jag blev riktigt dålig i magen och skulle så vara i en månad framöver. Här ovan är en av de "översvallande" måltiderna som jag tordes inta under denna torftiga period. Efter 1 vecka med extremt dålig mage gick jag till en läkare. Hon tyckte jag skulle avvakta.


Efter några dagars ytterligare turbulent mage och hemmasittande trodde jag mig vara frisk och tog en naiv promenad där jag hade trevliga diskussioner med "vän"skapliga fransmän.


Dag nummer två i inbillad "frihet" spenderades studerandes på ett café. Mycket flitigt, mycket duktigt.


Februari och mars spenderades mycket i origamitrans tillsammans med Vicky


Några dagar före min 25årsdag begav jag mig hem mot Sverige för att stöda David inför hans behandlig. Det gick helt fel då jag redan på ankomstdagen insåg att min mage inte alls mådde bra, och värre skulle det bli. Sverigeveckan spenderades på armlängs avstånd pga smittorisk.


Som tur är fick jag bo hemma hos mamma <3 Där jag i äkta nittiotalslakan slafade på skinnsoffan. Till födelsedagsfrukost "på soffan" festade jag på ett rostat vitt bröd med lite smör, lite kalkon och några gurkskivor utan skal. Det var HIMMELSKT gott.


Flygresan hem var molnfri och fantastisk vacker!


Alperna


Väl tillbaka i Nice utvecklades sjuktillståndet ytterligare. Förutom 10-20 toalettbesök om dagen sedan 3 veckor tillbaka så vaknade jag en natt med outhärdlig värk i ländryggen och natten därpå med samma smärta i höger knä. Jag hade dagen innan gått till en läkare, men med de här förvridande nattsmärtorna så gick jag så en lördag till akuten redan nästa dag. Där lade de mig på en bår, slängde på ett armband och rullade mig iväg till eget rum var jag fick byta till sjukskjorta.
Ca 4 timmar, 6 rör med blod och ett kissprov senare skrevs jag ut med ordineringen: drick ett glas cola om dagen i några dagar så blir det bra sedan.


Ungefär en vecka senare Började min mage återhämta sig bland annat efter att jag börjat ta tabletter mot överproduktion av magsyra. Men knät blev nu bara värre och värre och även smärtan i ländryggen.

Någon annan det var synd om är den här kattungen som bor - i väntat på ett hem - med andra kattungar och hundvalpar i skyltfönster i vit konfetti. Borde inte vara lagligt.


Tur att man hade härliga människor att umgås med också! Mycket galenpanna blev det :P


När väl aptiten och magfunktionen var tillbaka höll jag inte tillbaka på frukostarna - min heliga stund på dagen!


Trots att ingen tror det så gick jag faktiskt i skolan också tre dagar i veckan


Som sagt - mycket fina människor


I slutet av månaden kom pappa och Lone på efterlängtat besök. En vecka fylld av trevliga middagar och trevligt sällskap


Fantastiskt väder fick vi också under besöket över tjugo graderna och sol. Kanske lite mer fantastiskt än väntat av pappa och Lone där de kom med väskorna fulla av varma tröjor och  vinterskor.


Jag gick ännu en gång till min läkare och fick henne att skriva en remiss till ett ultraljud. Ultraljudsläkaren trodde att det var en bristning i menisken och skickade mig tillbaka till läkaren med följande
- ultraljudsplåtar
- rekommendation till remiss till röntgen och magnetröntgen.

Väl tillbaka hos läkaren (allt detta samma dag) så får jag remissen och skickas tillbaka till röntgenmottagningen där jag av någon idiotisk anledning får göra en vanlig röntgen för en trehundra kronor trots att det i princip redan är konstaterat att det är ett problem i den mjuka vävnaden i knät som det handlar om, och inte benvävnaden.
Därefter bokar jag magnetröntgen med väntetid på 3 veckor.


En skoldag mot slutet av besöket kom pappa på sin vita häst (en taxi) och skinande rustning (nyinhandlade kryckor) och räddade mig. Knät kändes så illa att jag knappast kunde ta mig ut ur byggnaden till taxin. Tur att man har så fina människor omkring sig så att man inte helt tappar fotfästet!